Jag har delvis fått hjälp genom en stödgrupp för barn till psykiskt sjuka..då jag var 15 år..men tyvärr hoppade jag av den efter halva tiden. Då jag insåg att jag behövde komma hemifrån.. Sen följde kontakt med soc..,familjeterapi som inte fungerade, PBU konatakt som inte heller funkade bra.., då jag fick fel person där som hade noll förståelese för mitt ptoblem..eller ens erfarenhet av hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder.. men fick ingen hjälp. Kom aldrig hemifrån. Känner mig enormt sviken av samhället, kommunen, socialen. Har stått helt själv och gått igenom mycket skit. Bl.a våldtäktsförsök, ho m.m då jag tyvärr hamnatmed fel killar under dprimerade stunder av mitt liv(man är ju ett"lätt byte" då).. Men jag lever idag och är redo att göra något bra av hela skiten. Funderar på att skaffa hjälp, någon samtalskontakt..Bearbeta hela skiten..
Är idag 25 år. Mår bra gör jag inte.