Jag känner igen mig i allt det du skriver. Det verkarb som att du, precis som mig, fått dra det tyngsta lasset i din familj. Jag kan inte heller låta någon komma nära, inbillar mig att alla vill förstöra m.m. Ja, jag känner igen mig i hela ditt inlägg. Tyvärr bor jag hemma än, måste ju bort från allt det här. Men har lärt mig mer nu att sätta gränser. Inte ta deras kit. Jag är inte deras sopkorg heller. Deras problem måste de lösa på annats ätt inte ta ut på mig. Tänk på att du är stark som har tagit dig ur detta. Du får jättegärna skriva igen, allt du skriver kommer att hålla mig uppe. Även om jag känner att jag har en fast mark i mig själv för tillfället så länge jag undviker vissa situationer.