Är nästan värre än själva sjukdomen. Hej, jag är ej tjej, lite äldre än du (27år), som oxå vuxit upp med en psykiskt sjuk mamma (manodepressiv). Har valt att ej ha kontakt med henne idag, eftersom hon bara tillför negativa saker till mitt liv. Jag läste ditt inlägg o ville bara säga att jag tror att själva hatet mot sin mamma tror jag uppkommer just för att ens mamma aldrig "erkänner" vad hon har ställt till med när hon var som mest tokig. ERKÄNN O BE OM URSÄKT MAMMA!! skrek jag en gång, men nej...Hade hon nån gång gjort det hade jag kanske haft kontakt med henne idag. De värsta är att dessa vuxna människor aldrig tar anvsvar för deras sjuka handlingar (om de nu råkar ha en frisk period i sitt liv emellanåt). Så det är nog därför hatet växer fram. Min mamma kunde säga hemska saker till mig, när hon var psykotisk eller manisk, som tex att hon inte älskade mig och att hon inte hade en dotter längre - bara en son (min lillebror som är 11 år yngre än mig). Sen var hon oxå paranoid emellanåt o misstänkte b la att jag försökte förgifta min lillebror med lakritsgodis som jag köpt i en vanlig affär....sen fick hon hela familjen till att tro att vi hade skabb, så vi fick smörja oss med en speciell salva (Tenutex) från apoteket hela tiden. Ibland fick vi ej heller äta viss sorts mat från kylen eftersom "nån" hade förgiftat det och så var ju telefonen självklart avlyssnad av diverse viktiga agenter och poliser, så den fick vi inte heller använda. Vissa av mina cd:skivor slängde hon ut från balkongen eftersom djävulen hade på nåt sätt tagit över cd:n. Hon kunde väcka mig mitt i natten för att få bekräftat att en glödlampa från badrummet (som hon skruvat bort) spelade Michael Jackson musik. Jag höll med henne, bara för att få sova vidare ocg för att hon annars allid blev arg om jag inte höll med henne. Egna åsikter var tabu i min familj. Allt somm mamma sa var sant. När allt detta hände var jag 15 år, men första gången hon insjuknade var jag 9 år, då erbjöd hon mig att röka en cigarett, Marlboro minns jag att det var....Fan, jag skulle vilja ha ett sånthär forum för oss vuxna! Och komma i kontakt med andra som kanske även har egna barn o familj nu...Själv har jag en söt liten dotter på 9 månader.
Kram på er alla ungdomar som kämpar därute och fortfarande är tvungna att bo hemma!