Hej!
Till att börja med vill jag säga att jag är hemskt ledsen över att du tvingats ta dig igenom det här. Men det är ändå skönt att höra att du insett att det är henne det är fel på och inte dig själv. Min killes mamma är psykiskt sjuk, fast enligt henne själv är det så klart inga fel på henne alls. Det hon har gjort och gör mot sin son, min sambo, är så fruktansvärt vidrigt. Hon är så förbannat elak mot honom hela tiden, inget han gör är bra. Han har inte ens kunnat skaffa sig en bra tjej :/ Jag önskar varje gång hon säger något elakt att han ska säga precis som du. Men det gör han inte, han säger inte emot eller försvarar sig, mig eller vårt liv. Han blir bara lessen å så funderar han en massa på hur mycket fel han gör. Och han blir bara sämre och sämre:( Så bra för dig att du lyckats inse och inte låter henne trycka ner dig! Lycka till med allt, hoppas du kommer må bättre och bättre. Även om det är våra mammor vi har att tacka för att vi finns till ger det dom ingen rätt att ta ifrån oss våra liv!