Min pappa har varit sjuk så länge jag kan minnas.. och när jag var liten åt han ingen medicin, då var han som värst, han var konstant otrogen mot min mamma, han var arbetsnarkoman, han anordnade jämt en massa resor åt oss barn, på en av dom resorna fick han ett vredesutbrott på mig,jag var 4 år gammal, (han fick oftast de värsta och flesta utbrotten på mig) (han gillar varken kvinnor eller barn så jag var lät utsatt så att säga), och det här var när han och jag åkte skidor inne i skogen vid nån skidort, och han beslutade för att lämna mig där i snön. Jag trodde att jag skulle dö. Det dröjde en timme eller så innan han kom tillbaka. Han var även översexuell i sina maniska perioder och kunde gå omkring naken med stånd inför mig, mina föräldrar skiljde sig när jag gick på dagis, min mamma tillät inte han att träffa mig när han var som värst, men då hotade han att kidnappa mig så jag kunde inte gå ut på en tid för risken. Han kunde låsa in mig på toaletten i flera timmar, kasta ut mig i hallen när jag inte åt ordentligt, skrek på mig tills jag bröt ihop. Tusen hemska minnen, idag är min ena brorsa depressiv, den andra är alkoholist, och jag, jag försöker få någon slags ordning på mitt känsloliv, för att kunna börja leva på något vis.