Jag har ingen erfarenhet om det du pratar om en förälder som tar självmord. Min pappa har varit väldigt deprimerad under förra året, nu mår han dock bättre. Han hotade med självmord. Men det är inte samma sak, som ett ngn begår det, jag vet! Det är svårt att se ljus i mörkret, jag vet. Just nu känner du dig bara förvirrad, och har slutat lita på dig själv. Jag tror att du skulle må bättre av att prata med en psykolog, kanske skolpsykologen? Jag antar att du går i trean på gymnasiet? Om inte så kan du prova med ungdomsmottagningen där du bor? Det känns jättejobbigt att prata med en som man inte känner, men det är ändå en början på ngt bättre. Även fast du inte vågar så bör du prova i alla fall, om det inte känns bra med den man pratar med så kan man prova att byta till en annan person. Du kanske inte vill prata med någon om det just nu, men jag tror att det är lättare att lyckas ta sig ur ngt om man pratar om det som är jobbigt och svårt, och som många andra inte förstår. Jag har kompisar som inte förstår, dem finns där för mig, men dem har inte varit med om samma saker, dem vet inte hur det är att ha en förälder som är psykiskt sjuk. Dem förstår, fast ändå inte. Du är ensam om det som händer i din familj, eftersom att det bara är du och din mamma, eftersom att ingen annan i din familj är anhörig, så tror jag att det är extra viktigt att du söker samtalsstöd, vare sig det börjar hos en kompis eller en psykolog, eller annat. Gör det som känns bäst, berätta bara för dem du litar på, och för dem du söker hjälp hos.
Lycka till!