Ett rop på hjälp!
Min mamma har varit psykiskt sjuk i 14 år och har försökt tagit sitt liv mer än en gång.
Alla gånger har hon planerat så att jag var den som kom hem först för att hitta henne.Då tyckte jag givetvis jättesynd om henne och gör det än idag då hon mådde så dåligt men samtidigt är jag arg då jag känner att man gör inte så mot sina barn.Jag tror att det från din mammas sida är ett rop på hjälp.
Jag hoppas att du har någon annan vuxen i din närhet som du jan prata med för du behöver allt stöd och hjälp du kan få.
Lycka till!
/Skrållan
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]