Hej Lotta,

Jag har växt upp med en starkt narcissistik pappa som varit extremt kontrollerande och som alltid tyckt att han vetat vad som var 'bäst' för mig. Min syster har utvecklat samma karaktärsdrag som honom och dom är både experter på att förminska andra människor. Det är först nu efter jag fyllt 40 och avslutat ett förhållande med en narcisstisk man - också på ett mycket dramatiskt sätt, som jag förstår vilken negativ inverkan min pappa o syster haft på mig. Jag var 'ingen' när jag var med dom, och annamade min mammas beteende med att bara svälja och inte säga ifrån. Jag umgås numera (senaste året) mycket lite med mina förädrar och min syster och mår mycket bättre. Jag känner mig starkare i att det inte är mig det varit fel på, vilket dom fått mig att känna under så lång tid. Jag vågar nu mer gå nu min egen väg, och vågar mer säga ifrån vad jag tycker, även om jag försöker undvika konfrontationer, gör jag iaf mer som jag själv vill. Som tur är har jag två underbara barn som jag pratar med allt om och som alltid genom alla svårigheter stöttat mig och varit på min sida. Jag ska läsa boken du tipsar om. Stå på dig och lev ditt liv och inte efter vad någon annan styr, lyssna på din egen inre röst, den finns alltid där även om den ibland försvagas av påtryckningar, sätt gränser och ta tid för att hitta dig själv. :-)