Man får kämpa...
Hej Agneta och räddad,
Tack för era inlägg! Jag känner verkligen igen mig i vad ni gått/går igenom. Gränsdragningen är svår många ggr och man får verkligen stå på sig. Jag får många ggr dåligt samvete och känner att jag inte är snäll. Har främst min narcissistiska mamma att hantera men även en syster med klara n-drag.
Jag har i fyra år bott geografiskt långt ifrån dem båda men ska till hösten byta jobb och kommer att bo närmare dem. Det kommer att bli en prövning för mig. Känner redan innan flytten ångest över att bli uppäten av dessa båda. Kommer att bli en oerhört viktig träning för mig i att sätta gränser.
Hur var det för dig Agneta att komma ur förhållandet med en narcissistisk man? För mig har det varit en process som tagit över ett år. I efterhand försöker jag vara tacksam och tänka att det är tack vare honom jag upptäckt narcissisterna i mitt liv och fått möjlighet att utveckla vad jag vill med mitt liv. Det är en omvälvande och många gånger jobbig process dock.
Lotta
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]