Att min mor är psykiskt sjuk var många år sedan jag kom på, men att hon lider av narcissism har jag slutit mig till efter att ha varit inne på den här sidan och läst. Min mor har ingen sjukdomsinsikt så hon kommer aldrig att få någon diagnos, dessutom skyddas hon av min far. Jag har därför inga föräldrar. Jag har till slut brutit med mina föräldrar för att få stopp på missbruket av mig, min man och mina barn. Mina barn var lättade att slippa mormor, de tycker att morfar egentligen är ok, men det går inte att behandla honom separat från mormor i och med att mormor styr honom. Min tur i livet var delvis att jag träffade min man i tidigt i livet. Han är en person som en narcissistisk person inte kommer åt, hon kommer inte åt att skuldbelägga honom. I min man fann jag någon jag kan lita på helt och fullt. Det är helt nödvändigt att ha sådana personer runt sig när man har varit och är utsatt för narcissism.

Jag har ännu inte hunnit läsa litteratur om narcissism, men jag skall söka. Har du några tips om litteratur, jag behöver mer kunskap. Det känns som om jag äntligen kommer någon vart. Jag kanske äntligen kommer att kunna knyta upp några av de knutar som ger mig kroppslig värk emellanåt.

Min hjälp till drägligt liv har varit att jag har människor omkring mig som jag kan lita på, nära vänner att tala med för att bearbeta, gå i kognitiv terapi (hjälper mycket), lära mig att känna att jag har rätt att känna, börja använda magkänslan när jag träffar nya människor för att undvika mer narcissism, veta att jag duger som jag är, jag behöver inte prestera för att vara något värd, duger jag inte som jag är så är det en relation jag skall sortera bort den relationen. Att se till att jag får självstunder när jag tar hand om mig själv, låta andra ta hand om mig ibland. Det finns säkert mycket mer.