hej anna!

Jag vet inte om jag räknas? Jag är inte säker på att min far är narcissistisk eller inte. Av vad jag läst om diagnosen så lider han av något liknande - men han använder inte narkotika/är alkoholist. Jag hade kontakt med honom tills jag nästan var 10 - orkade inte fira jul mer, och på så sätt bröts kontakten mellan mig och honom. Jag måste erkänna att jag aldrig tyckt om min pappa, jag har aldrig respekterat honom, och jag har aldrig känt något behov av att vara lojal med någon som försöker manipulera, bråka och aldrig har någon egen skuld till något.
Terapi eller hjälp har det inte varit att tala om i mitt fall. Under gymnasiet skrev jag faktiskt en uppsats om barndomsminnen, svenskläraren ville tala med mig, men det blev aldrig av. Jag försökte få kontakt med psykolog ett par gånger, men det fanns aldrig tillräckligt resurser för att någon psykolog eller liknande skulle ha tid för mig. Jag verkar lite för välanpassad för att få professionell hjälp.
jag har ingen egen familj, en bästa vän av motsatt kön, och försöker ta lite i taget. När jag väl faller för någon brukar det vara en trygg, lugn och snäll människa som kommer från en stabil bakgrund - givetvis kan inte en sådant förhållande hålla med tanke på hur trasig jag egentligen är. Jag har försökt få hjälp, men det jag kan göra är skriva för mig själv och försöka komma ihåg att jag ändå klarat mig rätt ok.