Det här med att du sårr andra människor kan jag känna igen. Jag vet inte om ditt problem är så allvarligt? Jag tipsar dig om att beräatt aom detta istället för att som du skriver drar dig undan. Jag tror att om de vet så kan de lättare välja att inte at åt sig. Vet de om din bakgrund? Jag har tagit mindre steg til att börja berätta för mina vänner och det går bra hittills jag har behållit dem jag alltis känt mig trygg ihop med men förlorat de där som gjorde mig osäker och lika bra det. :) Du skriver att du charmar de flesta..men du kanske är charmig renatv? Jag anser också att jag kan charma alla och så tänker jag att"tänk om de visste hur elak jag kan vara".

Kan det vara så att du har svårt att tycka om dig själv inte vill inse att du är en bra person både charmig och duktig trots din bakgrund? Det ska du vara stolt över. du har rätt att bli arg, ha depressioner, du kan ha sårat människor..Men mitt tipas är att var mer öppen(något jag jobbar med)så kommer det att l´ösa sig. För det jag fått erfara nu är att människor i min närhet kan aldrig lära känna mig fullt ut om jag döljer min bakgrund. Våga ta steget och gör det med människor du vet står kvar..går dem var d eändå inget att ha.
Jag har varit med om en liknande sak du berättade om med din pappa, också med min pappa. Han sa då att han skulle köra ihjäl oss båda två och även om jag hade så otroligt mycket ångest då så lyckades jag skrika åt honom så han släppte av mig..Jag sa att jag vill då fan inte dö.