Hej, jag har en mamma som är manodepresiv och psykos. Hon har blivit bättre nu, inte helt frisk, men mycket bättre och hon är i princip som förr. Det här handlar om min pappa, som nog tog hennes drappning värst.
Pappa, jag och min lillasyster, var ensama i vårat nyköpta hus, mycket räkningar att betala och vi fick låna mycket pengar av mormor och morfar. Min pappa blev djupt deprimerad av det här, söp ofta, var sällan nykter på kvällarna. Jag och min lillasyster kom varandra närmare medans vi sakta försvann från våra föräldrar.
Jag blev min lillasysters mamma och vi blev våra föräldrars föräldrar. Min lillasyster vägrade gå på några samtal med BUP etc, så jag fick gå ensam med mamma och pappa hela tiden. Pappa blev mer och mer deprimerad.
Men sedan efter ett tag blev han bättre. Men så en dag blev han full, tog min cykel och åkte iväg mot baren. Då han var påväg blev han påkörd och bröt armen på flera ställen, käken gick av och hela hans ansikte blev uppspruket och förstört, 4 tänder försvan.
Han fick vård. Efter olyckan har han aldrig varit densamma, han är deprimerad, går på piller och känner skuldkänslor. Jag är riktigt orolig för honom. Olyckan hände innan julafton. När jag fick reda på att pappa var på sjulhus trodde jag att han skulle dö, precis som jag trodde att mamma skulle när hon var där. När jag träffade honom dagen efter olyckan var han minst sagt rund. Jag kunde inte alls känna igen honom förutom på hans frisyr. Han är för det mesta läkt nu, han ska bara gå igenom några skönhetsoperationer vid munnen och sätta dit porslinständer.
Jag är alltid orolig för honom när han är ensam och jag vill hjälpa till. Hur ska jag kunna hjälpa?