Vad bra du skriver. Jag är en tjej på 24 år och min mamma har också paranoid psykos. Jag är tyvärr fortfarande medberoende. Men mer och mer öppnar jag upp och inser att det är fel. Det tar enormt mycket kraft. Tyvärr är jag den som alltidd brytt mig mest om min mamma. Min pappa;som fortfarande lever ihop med min mamma, lider av arbetsnarkomani. Han är väldigt frånvarande mot henne käsnlomässigt och verkar ha noll kontakt med sina känslor, har aldrig sett honom gråta. Inser att han är svag. Han har överhuvudtaget svårt att prata om känslor, han gör det inte helt enkelt. Så ända sen jag(om min syter,äldre)varit små har mamma alltid vänt sig till oss. Han har varit borta någon annanstans. Tagit på sig mycket jobb och även extrajobb då han kommit hem, så för honom har dte alltid varit och är fullt upp. För mig känns detta som ett enormt stort svek. Har inte sökt proffs. hjälp för detta, men vet att jag måste det. Både för att gå igenom allt detta med min mamma, men även vad min pappa ställt till med för mig p.g.a hur han är. Min äldre syster tog tidigt avstånd också. Känns som att hon tyvärr idag bara är ute efter att jävlas på olika vis. Bl.a trycker hon ner min mamma, och även min pappa gör ju detta. Så det är väl å andra sidan kanske inte så konstigt. Jag anser att deta är fel. Hon är sjuk och det är inte hennes fel, men den rollen jag fått, att ta allt käsnlomässigt är tung. Skulle vilja ha det mer fördelat så att även min pappa och syster kunde avlasta. Istället känns det som att de mer eller mindre utnyttjar henne. T.ex hemma gör min mamma ALLT hushållsarbete!! Min syster kommer hem varje vecka tillsammans med sin sambo och kräver att bli uppassad mer eller mindre. Vilket jag får ta"skiten" för sen eftersom min mamma efter det behöver prata ut om allt detta, då både min pappa o syster tvingar min mamma att vara det de anser"stark"utåt inför min systers sambo. Vad jag vet har min syster aldrig sökt hjälp på något sett, själv har jag fått viss hjälp. men behöver mycker mer och är nu på gång med att fixa detta. Vrat långt men kanske kan få råd av någon här. Känner mig trött på denna situation.