Hej!

Liksom er alla har jag också växt upp med en psyksikt sjuk förälder. Min pappa blev sjuk när jag var 11 år. Idag är jag 25 år och min pappa är fortfarande sjuk.

Min pappa har trott han han har varit gud. Min pappa har trott att alla i TV pratat om honom och förföljt honom. Min pappa har velat ta livet av sig.

När jag växte upp trodde jag att jag var ensam. Att det bara var jag som hade en pappa som var psykiskt sjuk. Vi är många!

Att vara deprimerad är en sjukdom och inte något en förälder vill eller väljer att vara. Liksom att ha cancer, ont i magen eller ha influensa är det en sjukdom att vara scizofren eller deprimerad. Självklart ska du inte låta någon som är sjuk behandla dig dåligt, skylla sjukdomen på dig eller slå dig.

Att tänka på att min pappa är alvarligt sjuk har gjort det lättare för mig att leva med min pappa. Jag älskar min pappa jättemycket och idag kan jag inte tänka mig någon annan på hela jorden som jag hellre skulle vilja ha som pappa.

Ibland gråter jag över min pappa och att han är sjuk. Ibland är jag arg för att min pappa är sjuk. Ibland är jag är på min pappa för att han är sjuk. Ibland undrar jag varför min pappa är sjuk. Alltid tycker jag att det är orättvist att pappa är sjuk.

Jag är glad över att min pappas sjukdom aldrig har gjort att han varit elak emot mig. JAg är alltid glad att jag har en mamma, en pappa och två systar som jag älskar och som älskar mig.

Jag tänker ofta på er som har en sjuk förälder.