Ja tack
Sorgen och saknaden efter en eller två föräldrar som aldrig kunnat vara stödjande kommer aldrig att gå över helt men att få prata med människor i samma sits hade vart en viss hjälp. Nu har snart ett helt liv runnit iväg (över 40 år) och man har egna barn att ta hand om. Varje dag är ett kämpande med att ömsom föklara och ömsom vara på sin vakt emot sin egen genetiska skörhet. Sånt tar på krafterna. Ett vuxenforum efterlyses alltså.
Sessan
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]