jag hatar verkligen det här...att just jag ska behöva vara dotter till en sjuk mamma. det är så sjukt jobbigt! jag vet att jag inte är ensam om det..
men det känns så för jag känner ingen annan som har en sån mamma eller pappa..
alla har de så perfekt... iaf enligt mig..

min mamma är nämligen manodeppresiv och har varit det sen 10 år tillbaka, sen jag var 7 år. så jag minns inte så mkt från när hon var frisk. men mina äldre syskon har berättat hur hon var, och hon låter verkligen som världens bästa mamma! gick upp tidigt på morgonen bakade bullar och bröd. hon jobbade jätte mkt både natt å dag... så vi hade riktigt gott ställt oxå..till skillnad från nu då. nu är hon förtids pansonerad. min pappa halvtid för han har blvit så sjuk han med nu efter mamma. så aa...de e hårda tider nu måste jag säga..:/ men men.

jag är så sjukt rädd nu bara att jag ska bli som mamma... min storasyster har blivit sjuk..min storebror oxå tror jag. och min lillasyster.
är så rädd att jag me ska bli de nu..tänker nästan på det varje dag. jag har nämligen kommit på mig själv många gånger då jag har bettet mig som mamma nu på senaste.. tom med min pappa sa de till mig.

va ska man göra?? jag vill verkligen inte bli som hon.

lixom som mamma gör..ljuger ihop massa olika saker som hon tror e sant. förnekar massa saker som hon gjort å säger att man ljuger. gör bort sig i affärer, ute på stan inför kompisar. kan inte hantera sin ilska. ta minst 20 mediciner vare dag.. skada sin familj.. aa..ni vet...allt sånt där..

en sak som gör mig så förbannad de e att barn till föräldrar som är psykiskt sjuka får aldrig lika mkt hjälp som barn till alkoholister eller narkomaner och sådär..folk förstår inte hur allvarligt och hur mkt de skadar en att bo tillsammans med en människa som e sjuk. folk reagerar mer på om man skulle säga att ens förälder skulle vara alkolist eller narkoman än om man säger psykiskt sjuk..

aja..jag har precis blivit utskickad utav morsan..får inte bo hemma längre...är hemma i smyg nu utan att hon vet nått..jag skulle gömma mig här sa pappa..känns ju himla kul.. aja ska gå te soc å be om att få en lägenhet sa mamma.. men ja undrar om de e så bra egentligen?? någon som vet kankse?

jag tycker iaf att de känns skönt att veta att man inte är ensam om att ha en förälder som e sjuk..även fast de kanske inte är bra att de finns fler som har de så, för d ee de ju ingen som vill..men de känns ändå skönt att veta att man inte e ensam.. känns ju som om man är de ibland när alla vänner har de så perfekt å ingen förstår...:/