Hej där, Vad trevligt att läsa det du skriver.

Att du tar din medicin gör hela skillnaden, vad jag har förstått. Så fortsätt verkligen med det !

Skulle vilja höra vad det är som gör att du tar din medicin regelbundet,vad som får dig att ta den? Min mans xfru är manodeppresiv. De har en 16årig dotter som bor permanent med oss.. Försöker träffa sin mamma men mamman åker in och ut på psyk nästan var 5e 6mån, PGA hon slutar ta litium med jämna mellanrum. Lever i total förnekelse av sin sjukdom. till saken hör att morföräldrarna också lever i nån slags förnekelse... Så jag undrar "hur man ev kan komma till insikt" för helt uppenbart funkar det ju , för dig och andra...

Sedan en vecka tillbaka är hon inlagd, och nu har dottern som hon säger försökt så många ggr,och mamman lovar att äta medicin, men känner sig frisk och slutar då..så åker hon in... Nu vill dottern bryta kontakten tills hon är så pass gammal att hon mer känner att hon kan sätta gränser gentemot mamman. Det är såklart tufft att behöva ta ett sånt ställningstagande som tonåring..

När barnen blir så passa gamla el det kanske de redan är, kanske du på något sätt kan berätta om din sjukdom. Ju mer man vet, så känner man sig trygg..

Lycka till och skriv gärna tillbaka