tror inte heller man föds orolig
Jag tror inte heller att man föds orolig. Jag trodde att det var fel på mig och på världen men i själva verket så var det bara en så otrygg miljö att växa upp i där hemma. Jag fick liksom inte ha några behov själv utan var så inriktad på att mamma och pappa skulle må bra, först då kunde jag må bra. Usch, det är skönt att slippa det... men jag måste fortfarande jobba med de mönstrena hos mig själv än idag, för mig har sättet att tänka och bete mig följt med fast jag flyttade hemifrån. Härligt att höra att du mår så mycket bättre, det ger hopp! Kram på dig
lilla My
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]