Har du också blivit kallad för hora? Min mor skrek det över hela kvarteret, det kändes fruktansvärt. Det gick inte att tala vid henne överhuvudtaget den gången. Det lustiga i historien är att jag fortfarande har kvar samme man som jag gav min oskuld. Jag hade förmånen att hitta rätt man för mig tidigt i livet. Det gav mig styrka att komma bort från min mors inflytande.

Det lustiga är dock, att skulle du fråga min mor så skulle jag vara en hora i alla fall.

Jag tror att vi båda har kommit en bit på väg i vårt bearbetande, du och jag. Jag känner igen mig när du skriver om att insjukna i styrka och hur du var överallt utom hos dig själv. Jag har gjort exakt detsamma själv.

Jag har fortfarande svårt att ta hand om mig själv, att pyssla om bara mig själv och känna att jag har rätt till det. Jag känner mig alltid skyldig när jag gör det. Det kan gälla något så banalt som att jag går och lägger mig och läser en stund när jag är trött. Det är egentligen bra att ta hand om sig själv, men jag är programmerad att se andra före mig själv. Men det stjälper en själv till slut om man aldrig laddar sina egna batterier för då orkar man inte ta hand om andra.

Jag tänker på ord av Tommy Hellsten som jag själv har fått och satt upp på väggen, jag mår bättre när jag läser dem:

Jag får ha känslor,

mina behov är berättigade,

jag får vara begåvad,

jag får tro på mina egna iakttagelser,

jag har rätt att tolka mitt förflutna så som jag har upplevt det,

jag måste inte skydda någon för mina egna känslor,

jag behöver inte förstå någon på bekostnad av mig själv,

jag överger inte längre mig själv och min egen sanning för att få andras godkännande.

Det är ur Tommy Hellstens bok "Med människan"

Kram från