Jag är född -73.Har en mamma som är psykisktsjuk,bror&pappa som har olika missbruk.Jag Har tagit hand om dem hela mitt liv.Låtit dom behandla mig som en dörrmatta..Har förlåtit allt bara för att dom haft en lite bättre dag i bland...För att jag trodde att dom skulle bli annorlunda en dag!!Skulle börja älska mig en dag!! Att dom skulle inse vad dom gjort mot mig en dag!!Jag har kastat bort hela mitt ungdomliga liv på dom...struntat i mig själv,skolan va inte att tänka på...SNÄLLA NI KASTA INTE BORT ERA LIV FÖR ATT NI HAR DÅLIGT SAMVETE TILL ERA FÖRÄLDRAR.DET ENDA DOM GÖR ÄR ATT ÄTA UPP ERAN FRAMTID...ÄLSKA DEM PÅ AVSTÅND,kämpa för att säkra era egna liv & era kommande barns liv,Jag har 2 små underbara flickor i dag,jag har en underbar sambo,men jag känner mig så ensam,misslyckad jag har ingen i min familj som bryr sig dom bara utnyttjar...& manipulerar....jag bröt kontakten med dom för 1 år sen...jag kämpar varje dag för att bli någon...allt jag är nu är en mamma som älskar sina barn så mycket att jag hatar mina föräldrar för att jag aldrig känt mig älskad av dem....jag har bara levt i deras EGO...