Att bryta ett mönster
Hej Åsa!
Jag reagerade på en sak du skrev och det var att du uppmanar din dotter att berätta för andra om hon tycker att hon inte blir rättvist behandlad hemma. Det tyder mycket på att du verkligen är medveten om din barndom och att du inte vill att dina barn ska uppleva samma sak. Du är länken som sätter stopp för att generation efter generation behandlar sina barn så som de förmodligen blivit behandlade själva. Tyvärr är det ju ofta så att om man inte bearbetar och har en ofantlig självinsikt så är risken stor att man utsätter sina egna barn för samma övergrepp som man utsatts för själv. Man vet att man gör fel, men det sitter i ryggraden. Du vet vad jag menar, va?
Jag har lovat mig själv samma sak. Och just hos mig var det så att min far blev jättearg på mig om jag beklagade mig hos ex. släktingar om hur pappa behandlade mig. Nu när jag har egna barn så förstår jag ju hur sjukt det är att reagera så. Har man inget att dölja och om man vet att man gör sitt bästa och om man vill sina barn väl så tar man emot goda råd. Ingen förälder är ju perfekt.
Jag skrev inlägget om en narcissistisk pappa så där står min berättelse.
Mimmi
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]