som valt att säga upp kotakten med sin psykiskt sjuka (manodepressiv) mamma?? Det verkar som att de flesta försöker göra allt för sina mammor tills de utplånar sig själva. Så gjorde jag oxå förut, enda tills efter min 4:de eller 5:e självmordsförsök, så insåg jag till sist att jag måste ta hand om mig själv i första hand. Jag slutade vara mamma till min egen mamma. Jag slutade att försöka rädda en förlorad själ (omöjlig uppgift). Sen jag sa upp kontakten med min kära mor har jag inte gjort några som helst suicid försök. Jag är idag 27 år har en underbar sambo (sen 10 år tillbaka) och en fantastisk liten dotter på 6 månader. Finns det några som jag därute? Som vägrar ta emot skit från sin mamma bara för att hon är psykiskt sjuk. Är så less på att det alltid är fokus på DOM! What about us, BARNEN till dessa narcissistiska människor? Är inte vi värda något? Ska vi bara vara till för våra mammor? Svara i telefon när de ringer o pratar sagor, bli konstant lessna och besvikna. Nej, ge upp för fan!